Jag har inte bloggat på några dagar nu, som ni förmodligen har märkt. Anledningen till detta, tycker jag, är allt för personlig för att ta upp här i bloggen. Därför är det bara mina närmsta som kommer att få veta vad det är som har hänt.

Jag kände dock att jag behövde de här dagarna för att fundera och reflektera över vad livet egentligen går ut på för just mig. Tiden bara springer iväg från oss, och vi tar alla så pass mycket förgivet.

Jag behövde därför de här dagarna för att bara vara och umgås med mina nära och kära utan att behöva blogga om det.

Livet är så pass mer oförutsägbart än vad vi oftast får för oss att det är.

Vi måste därför börja uppskatta varandra mycket mer och inte vara så rädda för att visa vad vi känner. Tänk så här: att du helt plötsligt en dag förlorar någon du höll kär .. skulle du då inte vilja veta att den personen i alla fall visste hur mycket den betydde för dig innan det hände?

   Förra året, när jag gick sista året på gymnasiet, höll jag ett föredrag om just detta ämne. Temat var dröm och verklighet och jag talade då om hur vi människor lever i en slags illusions bubbla där vi tror att allt och alla alltid kommer att finnas där för oss. För är det inte så? Intalar vi inte oss själva att alla alltid kommer att finnas där för oss? Att mamma och pappa alltid kommer att sträcka ut en hjälpande hand när det behövs eller att din bästa kompis alltid kommer att ha sin axel redo för dig att gråta ut på?

Som jag sa i mitt tal för nästan exakt ett år sedan, måste vi spräcka hål på denna bubbla och börja visa varandra riktig uppskattning. Det behöver inte vara de största gärningarna som visar mest uppskattning heller, det kan räcka med en kram eller bara några få värmande ord då och då för att visa någon din uppskattning. Det krävs inte mycket, det är just de små men osjälviska gärningarna som gör skillnad.

Det jag egentligen vill säga till er alla är att ta ingenting förgivet, gör inte det!! För en dag, helt plötsligt, när som helst kan ni förlora något eller någon bara sådär. Då kan det kännas skönt att allting är sagt och ångerfritt.