Bekänner:

Jag har alltid varit en person som folk ser upp till på något konstigt sätt. Folk har varit villiga att göra allt för mig och velat vara som mig. När jag var mindre var det alltid någon i klassen som frågade om de skulle lämna tillbaka min linjal åt mig osv. Förut tänkte jag inte så mycket på det, men nu när jag har blivit äldre har jag uppmärksammat detta mer och mer.

   Jag kunde utnyttja detta väldigt mycket, oftast omedvetet, när jag var mindre. Jag bad alltid folk göra allt åt mig, "Stäng dörren!", "Hämta ett glas vatten!", det sjukaste var att det aldrig var någon som sa emot när jag sa åt dem att göra saker, de ifrågasatte det aldrig heller, utan gjorde som de hade blivit tillsagda. Usch, jag skäms nästan över hur jag var!

   När jag gick i högstadiet var det som värst, det är ju den period där många försöker hitta sig själva och är lite smått osäkra. Det fanns en tjej i min parallellklass som hade mig som idol(detta kom fram vid konfrontation). Hon var jätte gullig och rolig att umgås med, men efter ett tag kändes det som om det gick för långt, jag ville ju att hon skulle vara sig själv och inte en kopia av mig. Denna tjej började klä sig som jag, stå och sitta som jag, köpte precis alla som jag köpte och lyssnade på det jag lyssnade på osv. Men den dagen då jag insåg att det hade gått för långt var när jag och en annan kompis hittade ett papper under hennes säng.

Jag tittade förbryllat på bokstäverna som prydde pappret, försökte minnas när jag hade skrivit det här. Min andra kompis sa "Är det du som har skrivit det där Isabelle? Det ser ut som det!" Tjejen tittade genast åt vårt håll och ryckte till sig pappret, "Jag har bara kladdat lite!" sa hon.

   Några dagar senare hade hon fått reda på att jag tyckte att hon härmade mig extremt och vi började bråka. "Ja, du kanske är min idol, jag vet inte, jag försöker bara hitta mig själv!" hade hon skrikit åt mig. Efter detta pratade vi aldrig mer, vilket jag tycker är jätte tråkigt, hon bytte stil totalt och började klä sig i svart och började även sminka sig svart.

   Det jag vill ha sagt med allt det här är att jag har väldigt svårt för när folk härmar mig. Jag vill ha min egen stil och vara unik. Det är såklart det är kul när folk ser upp till mig och vill vara lite som mig, men det finns gränser. Man behöver inte köpa allt jag köper och försöka vara som jag bara för att få min uppmärksamhet, tro mig då hamnar vi snart på fel fot istället.

Var den du är istället, jag kommer att gilla dig ännu mer för det!!